Jag känner mig nere. Hoppas på en skadefri kväll.

Fan fan fan. Viljan att skada sig just nu är så jävla stark. Jag vet inte om jag kommer klara av dagen utan att gör mig själv illa. Helvete. Jag vill skada mig, men ändå vill jag inte det. Åh, ni förstår inte hur jag känner mig.

Jag vet att det finns andra där ute i välden som har samma problematik som jag. NI som har samma problematik som jag, bara ni förstår. FAN. Jag vet vad min terapeut har sagt, fundera på varför jag känner som jag känner. Men det är inte så jävla lätt hela tiden. Jag lovar, jag har tänkt och tänkt på varför jag vill skada mig själv. Men ingenting ploppar upp. Jag vet helt enkelt inte varför jag vill skada mig själv.

Helvete. Jag har gjort det igen. Jag skadade mig igår och idag. FAN. Jag som trodde att jag hade allt under kontroll. Men nej då. Jag är ingen och ingenting.

Jag vill kunna ha kontollen att bestämma vad jag vill. Inte ha någon röst i huvudet som säger åt mig att skada mig. Jag vill leva fritt. Utan någon som ständigt vakar över mig. Jag vill bara vara jag. Utan det destruktiva. Bara vara jag. Ingenting annat.